hormoner och ensamhet

Det är jobbigt nu, jobbigt med att jag inte reagerar som jag trott och jobbigt med att folk omkring mig inte reagerar som jag trott. Jag känner mig ensam, jobbar hela tiden och om jag inte jobbar så jobbar Elias, vi ses aldrig. Jag känner mig inte prioriterad och det är jättejobbigt. Jag är full av hormoner och gråter, skrattar och skriker om vartannat. Det är inget roligt längre och till råga på allt så började mitt ena bröst att läcka alldeles nyss. Vilket jävla skit.