1+1=3 (söndag 6 december 2009)

Jag har gjort två graviditetstest som båda visat positivt.

Jag har inte trott att jag kunnat bli gravid och därför sagt till nära och kära att jag inte vill ha barn, att jag inte tycker om barn. Detta är inte sant. Jag har försökt övertala mig själv om att jag inte vill ha barn för att jag inte ska bli besviken över att jag inte kan bli gravid.

När nu båda dessa test visat positivt och jag har många av övriga symptom för graviditet känner jag mig förvirrad, glad, ensam, rädd. Framförallt är jag glad och vill vara glad men jag vet inte om jag tror på det till 100%. Jag är fortfarande i början av graviditeten troligen vecka 5 eller 6. Jag har aldrig haft särskilt stor koll på när jag ska ha min mens. På tisdag ska vi till MVC och efter att jag varit där kanske jag kommer tro mer på det.

Jag slutade snusa direkt, jag har gått ut två gånger och enbart druckit vatten, jag försöker äta rätt. Innan jag fick beskedet gravid åt jag väldigt dåligt och omställningen är svår. Även det här med att röra på sig. Jag har vetat om detta i lite mer än en vecka nu. En halvtimmes promenad om dagen som rekommenderas på diverse sidor har jag inte uppfyllt en enda gång.

Jag ska bli mamma, jag är i chock! Min sambo är jätteglad! Jag är jätteglad, men vågar jag tro på det...